Desperat kärlek
Vi letar, väntar, längtar och söker, efter den där perfekta människan som ska dyka upp och komplettera våra liv. Någon som förgyller vår dag. Någon som lever för en och ger oss mening med livet. Hon eller han som kan älska villkorslöst, vara som en bästa vän, trösta, motivera och bry sig. De flesta kan nog hålla med om att det är ett jävla letande och ett långt väntade. Vissa har kanske hittat en partner som passar in på kriterierna eller trott att de hittat ''den rätta'' både en eller flera gånger, du kan ha haft ihop det med hur många som helst för att finna din ''själsfrände'' utan resultat, vilket inte är så konstigt - för om du en av de ständigt sökande, så finns det bara en enda person i hela världen som du är i behov av, nämligen dig själv.
Du behöver ingen dejting-app för att finna den rätta, det enda du behöver är en spegel.
Ifall du behöver någon som kompletterar dig för att du ska vara helt lycklig och må bra, innebär det att du inte är hel vanligtvis. Du behöver någon annan, du är alltså inte tillräcklig - Det är vår låga självkänsla som ständigt påminner oss om detta. Är du singel och känner att du desperat vill ha en pojk- eller flickvän, så har du detta begäret i brist på kärlek till dig själv.
Vi har bara begär på sådant vi har brist på, men de vi har i överflöd kan vi lättsamt dela med andra.
Kärlek kommer i alla former, när man talar om kärleken i ett förhållande skulle jag vilja påstå att ''den bästa'' sortens förhållande är de utan rädslor. Dvs att man behöver inte begränsa varandra genom att vara beroende av sin partner och vara rädd att den ena ska lämna en. Om ni båda älskar er själva kan ni släppa alla rädslor och i stället uppskatta varandras sällskap. Du inser att du är tillräcklig och behöver då inte någon eller något för att komplettera dig. Först då tror jag att man kan öppna sitt hjärta till hundra procent för någon och älska villkorslöst.
Problemet är att vi ständigt söker efter bekräftelse (vilket inte är konstigt när hela vårt samhälle och system matar oss dagligen med budskapet om att vi inte är tillräckliga) och oavsett hur mycket bekräftelse vi får kommer vi inte bli nöjda - inte fören vi kan bekräfta oss själva och inse att: Jo, jag är tillräckligt bra! Jag är hel.
Givetvis behöver man inte leva som singel hela sitt liv på grund av att man inte har världens bästa självkänsla. Förhållanden är bra oavsett, eftersom man lär sig enormt mycket och växer som människa. Men nyckeln till att ''leva lycklig i alla sina dar'' finner man inte i någon annan (men du kan ha lyckan att träffa någon att dela eller skapa ditt lyckliga liv med, observera skillnaden) så länge du inte älskar dig själv kommer du inte bli hundra procent lycklig och ditt sökande kommer fortsätta i oändlighet, oavsett om du är i förhållande eller ej. Ge dig själv kärlek och värme för att sedan kunna dela detta med andra.
Hur man lär sig älska sig själv, effekterna av detta och varför vi har så låg självkänsla kommer jag ta upp i kommande video-loggar på min yt-kanal, så håll utkik. Långa varma kramar i vinterkylan!
Fastän jag håller inte med den här texten. Jag tror att det är hela poengen med våran liv, att vi är inte komplett...vi behöver de andra! Och jag tror att det är bra för det är ursaken för kärlek,tror jag. Visst, är det bra att tycker om sig själv, men ändå ska vi inte tappa bord våran längtan efter helhet för vi är skapat som Man och kvinna, inte Man "or" kvinna...vi tillhör tillsammans och om någon längtar efter den andra, som ge en känslan att vara komplett så är det inte dåligt utan bra...för det visa att man är manniska. Så låt oss söker varandra, eftersom om vi alla söker så är chancen högre att vi hitta varandra. Må Gud ge oss tålamod när vi söker. Kram
Det är någonting ja kom up med just nu.... kanske är det inte alls riktig men för min del så fungera detta skema :). Jag vill bara säga att jag tror att vi alltig kommer behöver varandra och det är underbart och inte ledsen. Jag tycker om din text mycket Isa,...ch jag tycker om att du manage sådana konversationer och jag särskilt tycker om hur diplomatist du skriver...det är en värdeful egenskåp. Kram